Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den sköna Cunnigunda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupare kånde han Cnnigundas bild rara intryckt
i sitt hjerta. Snart blef hans boning honom ett
ödsligt fängelse: de liAösa stenmassorna tycktes
afspegla hans inre tomhet, och endast Cunigund*
kunde skänka honom åter hans förlorade lugn och
lifva hans omgifning. Han dröjde ock ej länge,
innan han gjorde ett fornyadt besök hos Grefven
af Touloose, hvilken, hjertligen glad att återse
en så vidtfrejdad Riddare på sin borg, mottog,
honom med gästfri välvilja. Åfven Cunigundas
svarta ögon blixtrade glädje, då Valdineaa
hel-sade henn^.
Imellertid hade Cunigundas äldre syster
hemkommit till sin fäderne-borg, och med henne mån*
ga sköna barn, som blifvit frukten af ett lyckligt
aktenskap. När de täcka barnen, lika
Kärleksgudar , samlades omkring sin Mor, taflade om
hennes ynnest, och den ena lekte med hennes lockar,
den andra smög sig till hennes hjerta, den tredje,
afundande de andras lycka, hängde vid hennes
hals, under det de äldre bildade en vacker grupp,
uppfattande hennes blickar med kärleksfullt
leende — då plägade Riddar Valdineau hviska till
Cu-nigunda: ”Vore ej denna tafla Värd eder konst,
skona Fröken?” Men Cunigunda gick alltid,
under ett flyktigt leende bort vid dessa ord, och
fortsatte sitt arbete, våd efter våd, i samma.smak,
som hon börjat det.
"Detta hjerta ar en gåta for mig,” — sade
Valdineau. ”Gåtor hafva dock alltid någon ting
•å lockande, ty ▼år egenkarlek finner sig så väl,
T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
