Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den sköna Cunnigunda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dt vi lyckas att upplösa dem. Men ‘— huru vill
jag förklara dessa ensliga föremål på hennes
broderi, som nästan skulle kunna antyda en olycklig
karlek, om ej hennes glada, skälmska ögon,
hennes i tusen brutna strålar ständigt återskimrande
liflighet, gjorde denna gissning omöjlig f Snarare
•kalle jag; tro, att hennes glada själ ännu ej
uppvaknat ar barndomens gestaltlosa drömmar.
Knappt hann jag i dag börja ett samtal och på
ridderlig sed, i ett bildrikt språk, hylla hennes
skönhet, förr än hon lutade sig ned på terrassen,
bröt af en tulpan, och sade: ”jag lönar lika med
lika: håll till godo den orientaliska blomman!”
och i detsamma sprang hon skrattande sin väg;
men de lifliga ögonen sade i en enda blick mera,
än alla mina opd, och hon hade redan erhållit
min tillgift. Med denna barnsligt lustiga varelsen,
som ännu aldrig kastat en allvarsam blick in i
lifvet, för att ana dess djupa betydelse, vill jag
lifvas till en glad verksamhet på mitt gods och,
i stället för krigets blodiga lagrar, se lyckliga
ansigten omkring mig.”
Tjust af denna dröm om sin framtid, anhöll
snart Valdineau om Cunigundas hand, och den
glade fadren skyndade att förkunna sin dotter
Riddarens önskan, som så väl öfverensstämde med
hans egen. Han prisade Valdineau’s tapperhet,
ädla börd och utseende, rikedom och forvärfvade
ära; men Cunigunda, åhörande det vidlyftiga
berömmet, skakade sitt lilla hufvnd, lekte, under
otålig väntan, med de rika svarta lockarna, och
sade slutligen, då hennes far behöfde en paas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
