Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den sköna Cunnigunda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dén gamle Grefven underrättades snart om
sin Dotters förändrade sinnelag, och Veronica njöt
belöningen för sitt djefvulska nit, utan att
behöf-va särdeles konst, för att tillfredsställa den lätt*
sinniga Fadren med en förevändning om orsaken
till Dotterns förändrade beslut.
Snart lyste ock delad karlek ur de lyckliga
alskandes blickar, och Valdineau’s bild inväfdes
på Cunigundas tapet, der hon sjelf i brudskrud
räckte honom ett ymnighetshorn, fullt af yppiga
blommor. Riddaren säg konstarbetet med salig
förtjusning; men en ovillkorlig rysning
genombaf-vade hans varelse, di han på samma väd blef
varse Veronicas förskräckliga gestalt; och han
plägade utropa: ”hon synes vara till, endast för att,
som ödlan, draga gift ur jorden!” — men tilläde
alltid skonande: ”jag glömmer, att hon varit min
Cunigundas vårdarinna.”
”Ja! du måste för min skull tåla henne” —
»varade den tjusande flickan; — ”den bruna
Egyptiska qvinnan har haft det missödet, att af
Zi-guenare blifva bortförd till ett aflägset land; dock
svafva ännu, ehuru oredigt, hennes hembygds
un-derfalla Gudasagor för hennes själ, och dessa
berättelser utgöra en rätt brokig tafla i mina
barndomsminnen.”
Riddaren korsade tig och saée: ”jag hoppas
doek, att den vidunderliga häxan ej kommit dig
ttl förgäta de* enda sanna Guden, och att hon ej
med otrons möeker fördunklat den hvita klidnad,
du en gåog «kall bära i det nya Jerasalem.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
