Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den sköna Cunnigunda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>’A, tala ejderom, du trogne Korsdragare!”
— inföll Cunigunda och satte sin lilla snöhvita
hand for hans mun: — .”den enda klädnad, jag
nu tänker pä, är min brudskrud; och hvem
skulle ej förlita mina sjutton år, om denna enda
tanke fängslade mitt sinne.”
Och när Valdineau säg. den lockande glädjen
i hennes ögon, och slöt den englasköna, retande
flickan i sin famn, got sig ett Eden af fröjd i
hans själ, och han lefde ej mera for det
tillkommande , utan endast i det närvarande. Med
hvar-je dag drog hon honom mer och mer ifrån hans
andaktshimmel ner i glädjens förtrollande krets,
der hon i tusen gestalter sväfvade omkring honom»
städse förskönande den jord, som hon sjelf i
njut-ningsfulla drömmar ansåg såsom den härligaste,
då hon der med fulla drag andades sitt ungdomslif.
Riddaren förvånade sig högeligen öfver sitt
förändrade sinnelag, som, fordom rigtadt mot ett
allvarligare mål, nu bortdrömde sina skönaste
bemödanden vid en flickas sida. Men han hade ej
tid att återgå till sig sjelf, och den fulla
utströmmande kraften af lif och glädje från hans
älskarinna väckte också ingen längtan ait göra det.
När Cunigunda blef ensam och efter sinnade
Valdineau’» fromma tro, som, lik en
helgon-gloria genomskimrade hans känslas eld, tänkte hon
stundom* under ett ögonblicks sansning: hvilken
skall nu hafva rätt, min Far eltef Valdiaeal?
Den förte har njutit sitt lif på jorden, qék
kta-gar ändå, att han gjort detiör litet; — den led-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
