Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den sköna Cunnigunda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omkring sig, gom en vålnad, nppstigen nr
grafven.” — Endast den gamle Frans stadnade q var
och sig, med rysning och medlidande, ktra
pel-grimen uppvicklade sin kappa och framtog en
skon marmorbild.
”Se!” — sade den vansinniga Cnnignnda,
(ty det var ingen annan an hon) — ”jaghar
tagit detta leende barn nr Guds Moders sk6te, der
alla själar få lif, innan de nedstiga till jorden|
och endast, när jag uppvärmer denna bild tid
mitt hjerta% blir det så lugnt, så lugnt derinne,
och det ir, som en mild vårflägt sVäfvade från
den barnsligt skona mnnnen. Se, hurn ögonen
kasta strålar på den f«Ha drufklasen, det bär i
sin hand; och ändå svaller ifgen blod i do
kalla ma rniérådrorna,” tqokiid* Iwm
”Ditt eget blod tyckes snart vara
fSrstel-nadt,” — sade Frans. — ”Hvila dig här på
denna bädd, och i fall Riddar Valdineau ringer i
natt, så blif icke rädd; ty det händer, att han
ej alltid kan eofva!”
”Riddar Valdiaea* 1” upprepade Cnnigunda
flera gånger for sig sjelf, sedan Frans gått till
hvila i rummet bredvid; och den en* tankan
efter den andra började ljusna i det förmörkade
sinnet, tills ändtligen en ledtråd utvecklade sig,
som förde, ehnrn oredigt, till ett medv^lnde af
det förflutna. Ännu brann lampan på bordet:
stirrande såg hon sig omkring, och allt var b&
bekant, att hon hastigt nppsprstt från sin bädd
och kom till klar besinning af det framfarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
