Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty hoppets sol får aldrig mer bestråla
Den sälla tid, som mina drömmar måla,
Då Ferob öfver Damas öckenfält
Så ofta kom, och vid min faders tält
Höll tygeln, rörde vid turbanprydd panna,
Och bjöds, en furstligt firad gäst, alt stanna
Ilos mig i lyssnande slafvinnors rimd;
Och der, hur säll jag från hans fagra mund
Hört detta språk, som endast skalden talar
Från eget hemland, eller Persiens dalar,
I Antars sånger eller Sadis ord,
Likt perlor glänsande på vårklädd jord.»
»Hvar är min far?» Så till slafvinnan hördes
Dess herrskarinna. — »Ren i fjerran trakt,
Förr’n trumman hvirflande i lägret rördes,
Han red på elefant- och lejonjagt,
Med chefen Tamer, som drog bort att strida
Mot skilda stammar; tidigt följd till häst
Af mer än tusen lansar vid sin sida.» —
»Nå det är väl, han var en ledsam gäst.
Må han på Sangiars berg vid himlaranden
Fritt ge sin dyrkan åt den onde anden,
Sqm i hans hjerta utsått hatets frö!
Nu vill jag bort till öckenhafvets ö!
Tag hit min machlak af det gröna siden,
Den fina shawlen omkring pannan vriden,
Prins Ferabs gåfva; ty den klär mig bäst.
På stöfvelklacken silfversporren fäst,
Och kring mitt lif ett bälte af juveler.
Det kostar många af min fars kameler;
Men Allah vare pris! på öknens ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
