Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han aldrig plundrat värnlös karavan.
Led fram min liäst.» — Sä herrskarinnan sade
Till Negern, lydande hvart ögonkast.
Guldstickadt täcke pä dess rygg han lade
Och snart Camare vig och sadelfast,
Ett öknens barn, den snabba färd ej brydde,
Då ystra springarn ifrån lägret flydde,
Likt jagad bind, som med sin hof så lätt,
Knappt marken rör. tlppå den vida slätt
Af skilda ljud den djupa tystnad stördes:
Än spridda hjordar, som till betet fördes,
An luftens pilgrim, öknens pelikan,
Frän fjerran källa eller ocean
Bar vattensäcken genom blåa landen;
Än som en skyldtvakt stod i heta sanden
En struts hos makan, som pä äggen låg.
Camare sent det hunna målet såg:
En grön oas, som af naturens händer,
Liksom på lek i dessa varma länder,
På fältet kastad, lik en blomsterkrans,
Låg herrligt prunkande i öJsterns glans.
Yid palmens smärta stam sin häst hon binder
I svala skuggan af en yppig vår,
Vid källan svalkas varma rosenkinder
Och flätas blommor i det svarta hår.
Med österns eldblick under fina bågar
Hon spegeln hemligt om ett bifall frågar:
»Ack! att jag vore för min Ferabs skull
Skön, som en sol, i morgonrodnans gull!
Men vill hans öga mig sin klarhet låna,
Då vill jag sprida, liksom nattens måna,
Hvars namn jag bär, mitt hleka silfverljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
