Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men frukta du bör, när pä täflande bana
Du hastar i förtid med lekande röst,
Att tadel och lof ej sitt aqua tofana
Lönnmördande gjuter till slut i ditt bröst 1
Ej äro melodiska ord poesi;
De äro blott formernas bländande yta,
Och tankens kärna bör finnas deri,
Och frisk och mogen ur skalet sig bryta.
Blott få äro valda i lifvets dal,
Att hänga sin lyra, när strängen är bruten,
I ärans och ryktets gyllene sal,
Af minnets gloria evigt omslutenl
VSrkällan springer upp så klar
Och solens glans i spegeln lyser;
Men, om han inre rikdom hyser,
Du skådar först i sommarns dar,
Ty om ej ådrorna på djupet hinna,
Du skall ej mer ett spår af källan finna.
Tag högtidsminen på i skrift och tal,
Lek fremmande, som barn i festlig sal,
Med andra, med dig sjelf — snart varse blifver
Man hvar du hemma är. Men om du gifver
Det bästa ur din själ — en skälm är den,
Som fordrar mer, an han kan ge igen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
