- Project Runeberg -  Samlade dikter / Del 1 /
32

(1839-1841) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»*** –––––––––––––––––––––––––––-

^ »Länge skall du så ej qyäda, ^

»Gäster eller gubbar häda.

»Svärdet ej dårar smaka få;

»Rolfer dig tänker med baljan slå.»

Väldigt han rasslande baljan svingar,

Bräcker den bräckliga Thorkels pamp.

Eldslågor fladdra med röda vingar:

Brusande dånar de kämpars kamp.

Icke en, men alla, alla
Fälla andra eller falla.

Gräselig lek medan Olof sof
Blef det i Enevåldskungens liof.

t

3.

Harpans makt.

Och Norna Gest sin harpa slår, att det så ljufligt klingar,
Och dufvan sitter, flägtande med sina hvita vingar:
Hvart finger uppå skaldens liand, det är en näktergal,
Som hoppar himmelskt qvittrande på gyllne strängars tal.
Han sjunger: vore nu all jorden blott ett öra.

Det nog ej kunde höra.

»Kom, lägg dig tätt intill mitt brost: hugsvala mig du liarpa!
»När vapnen susa mig omkring, så blixtrande och skarpa.
»Ej finnes malm så hård och kall, den du ej smälta kan,
»Och den som rör ditt stränga-spel, han rädes ingen man.»
Si, re’n på skaldens knä sitt hufvud Einar hvilar,
Och släpper sina pilar.

’ ■ ––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:44:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nkasamdikt/1/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free