Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
¥
Se’n strök hon hårets moln ur hvita pannan,
Och ögat log der fram så himmelsblått,
Hon satte sig, sköt undan silfverkannan,
Och åt en dadel, dagens gifna mått.
De andra lade hon, bredvid hvarannan,
I korgen åter, väfd af vide blått.
Men när hon ordnade dem tätt kring randen;
Fick Albert se en fläck på ena handen.
Och medan Sigurd blanka sabeln höjde,
Och svor hvar femte Turk ett banesår,
Den milde Albert ömt sitt hufvud böjde
Till Phones bröst, och gömde der sin tår,
Och sade, med en blick som fruktan röjde:
»Hvad är för tecken der på handen står?
»Du sköna Phone, mer än englar rena,
»Hvi har du der den rodnaden allena?»
Och Phone sade: »Tyst! ditt blåa öga,
»Du Erosfjäril! far väl kyssa den,
»Men ej din mun; den purpurblomman höga
»Näns jag ej kyssa sjelf en gång alltsen.
»Det är en kyss — den bränner icke foga —
»Så kysk, så rörd ännu och het, o känn!
»Nej fjäril, fjäril! låt min blomma sitta;
»Hon är för öm: du kan dess doft besmitta.
»Min broder Telos låg på fältet slagen,
»Så blek, men skön, långt skönare än du;
»Ett månsken smekte fånigt anletsdragen;
»Det visste ej att hjertat var i tu.
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
