Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Messias sjelf, uppå sitt ljusa, fria
Förklaringsberg, med Mose och Elia,
Skref in i lifvets hok de renas namn,
Och gömde deras suckar i sin famn.
Det var en helig stund. Väl månget minne,
Som rosendoft på sina vingar för,
När solen sänks och aftonen är inne,
Som dagens fjäril sjunker hop och dör.
Men denna stundens minne blef dig gifvet
För timman ej och dagen, men för lifvet.
När lifvets dag i natt förbyter sig,
Som morgonrodnad än det möter dig.
Allt himmelskt evigt är, och allt det sköna
En himmelsk gloria kring sin tinning bär.
Det ädla blott förmår sig sjelf belöna,
Och Oskuld blott sin egen prydnad är.
När menskans hjerta sig vid Dygden viger,
Och som en bön mot öppna himlen stiger,
Då först får lifvet lif — och endast då
Lär hon det Skönas gåta rätt förstå.
Försoningsläran är den högsta lära:
Hvad menskan tror, är mer än hvad hon vet.
Försaka, Älska, Tro — se der vår ära!
Vår sanna stolthet är vår ödmjukhet.
Att sträfva till fullkomlighetens krona,
Att viljans drift med pligtens bud försona
I helig handling och i bönens ljud, —
Är att försona menniskan med Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
