Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f.
——
Det vet du, Julia! — Skönt med hoppets strålar,
Mot himlens blåa, solbeglänsta grund,
Du nu din lefnads glada tafla målar;
Du är dig sjelf betrodd från denna stund.
När löftets ord vid altaret du sade,
Gud i din egen hand ditt Öde lade.
Du har din regel tydd i ordets röst:
Din lycka blommar i ditt eget bröst.
Du möter verlden. Ack! dess åsyn väcker
Begär och fröjd; i ljus han smyckar sig.
Lik vårens engel dig en krans han räcker,
Och ropar: »Kom och låt mig kröna dig!»
Men välj bland blommorna, välj ut allena
De skönaste, de enklaste, de rena:
En lilja och en Rosenknopp, och sist —
Att sammanbinda dem — en Myrtenqvist!
Må dessa trenne, rikt och enigt, pryda,
Som sinnebilder, Julias lefnadslopp!
Krön dig med dem, behåll dem.’ De betyda
Din Blygsamhet, din Oskuld och ditt Hopp.
De skola blomstra, när de andra alla.
Som verlden bjuder, blekna och förfalla.
De skola blomstra i en evig vår,
När tidens rosenprakt i stoft förgår.
Sannt är ej allt, hvad Verldens tunga talar,
Och ormen hväser under rosors krans:
Och allt, som sjunger, är ej näktergalar,
«ä: Och allt, som glimmar, har ej inre glans; £
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
