Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«***-•––––––––––––––––––––––––––––––
Men då jag ville sjelf mitt land regera, ^
Och, ensam konung, icke tålde flera,
Uppreste Fanatismens Prester sig,
Utsände bullor, bannets blixtar rörde,
Med lejda tungor allt mitt folk förförde,
Att djupt förnedra och forskjuta mig.
Behöfver jag då intet nu? låt se —
Jo! jag behöfver bröd ännu — och vatten,
Och mörker, mörker, svart som Stygska natten,
Att intet menskligt öga mig må se,
-Och ingen mensklig hand mig döden ge.
Jag är då något. Hvad det låter kallt,
Och rysligt tomt, då man har varit allt!
Jag är den sämsta uslings sämsta like,
En Croesus utan skatter, utan rike,
Som tiggarn rik och såsom slafven fri —
Hvar skall min graf och livad mitt öde bli?
O natt! du mörka natt! du liknar mig:
Du sorgklädd är och du är utan stjernor:
Du är en afsatt Drottning utan tärnor;
För denna likhet vill jag älska dig.
De svarta molnen våld på dig föröfvat,
Din krona, månen, från din panna röfvat;
Och Yaticanens dystra sändebud
Beröfvat mig min konungsliga skrud.
Uti ditt sällskap vill jag här mig sätta
På denna sten, och för mig sjelf berätta
En saga om kung Edwys lefnadsdar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
