Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han, som så säll och så olycklig var.
Och om min lycka först ett ord förtälja,
Så kort och ljuf som lärkans morgonsång:
Se’n om min ensamhet i kungaborgen,
Om min Elgivas död, om sorgen — sorgen,
Som döden grym, som evigheten lång;
der pa cittran och sjunger.)
Yid sång af näktergalen,
I månans milda sken,
I blomsterprydda salen
Elgiva satt allen.
Uti dess öga blänkte
En tår, som perlan klar,
Då hon på Edwy tänkte,
Som nu en konung var.
»Nu skall han mig förgäta
»Uti sin kronas glans,
»Och af cypresser fläta
»Får. jag en sorgens krans.
»Farväl! Vi äro skilda:
»Jag lyder ödets lag:»
Så klagade den milda;
Dess klagan hörde jag.
Ty nu jag trädde sakta
I min Elgivas borg.
Främst vill jag dock den skönsta blomman välja,
(han nedsätter sig på gr af stenen * slår accor-
i
Jag gladdes att betrakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
