Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•Ka*.–––––––––––––––––––––––––––––––
1* Som örnen mot det blå, P
Och första gång jag röjde
Att jag var konung då.
Som brud och brudgum stodo
Vi snart i templets fred,
Och Erke-Biskop Odo
Beseglade vår ed.
Men mulen var hans panna,
Och hotande hans staf:
Han syntes oss förbanna,
Då signelsen han gaf.
(Stormen och åskvädret tilltaga.)
/
Och liksom sångens toner dö på heden,
Så tynade min glädje bort och dog,
Och från den stund jag svurit bröllopseden,
Ett töcken kring min varelse sig drog.
Det vilda hat Prelaterne mig svurit,
Och länge gömdt i lömska hjertan burit,
Blef af min kärlek först i låga tändt,
Och först emot Elgivas hjerta vändt.
Min kärlek var ett brott, de stolte sade, —
O kärlek! då din krans på mig.du lade,
Hvad jag var säll! — gudomligt ljufVa brott!
Jag ångrar ej att hafva dig begått.
Försötma tonerna uppå min tunga,
Att jag i nattens famn, på öde rum,
Må än en gång om mina öden sjunga,
Och se’n för alltid bli som grafven stum.
^ (Han sjunger.) J
€>***• ––––––––––––––––––––––––––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
