Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
¥
MELPOHEIfi TIIjIL SVEA.
Och vid det sken, som Diktens lampa sprider,
Träd t upp som Minnenas och Hoppets tolk.
Yäl bär jag inga gyllne blomsterkorgar,
Ej flyger kring mig skälmska löjens tropp —
Jag rullar tyst Historiens taflor opp,
Som glänsa evigt, under seklers lopp,
Likt hägringar af stolta kungaborgar,
När dundrets moln i vester nedergå,
Och haf och himmel lika blåa stå.
Min blick är alfvarsam. På mina kinder
Ej skämtet firar någon rosenfest.
Af dödens liljor är den krans, jag binder:
I mina lunder gror Cypressen bäst.
Dock älskades jag högt på Gange’s stränder,
Der Fantasi*n strör ut, med fulla händer,
Vidunderlig, men praktfull rikedom,
Och i sin skapelse sjelf Skaparn härmar,
Der under molnfri sol Naturen svärmar,
Der allt är ungdom, intet ålderdom.
Ja! sjelf det gladaste bland folken, Greken,
Som gick med fröjd till striden, som till leken,
Härstammande från re’n förgätna tider,
Jag mina tempel rest hos många folk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
