Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blir han väl lycklig, eller blir han Stor,
Forr’n han i grafven och i minnet bor?
Se, för Ophelia och för Maria
Har döden intet timglas, ingen lia;
Blott for Maria stjernekronans glans
Och for Ophelia en vallmokrans. —
När åter Machbeih, som med tigersinne,
Förqyäfvande välgerningamas minne,
Uppå sin kung, som sofver, mord begått,
Och tappert emot ångrens svärd bestått,
Dock slutligen, i trots af sina eder,
För hämndens hugg till jorden störtar neder,
Hvem gläds ej då, att döden finnes till,
Och att han grym kan vara, när han vill?
En del af detta har du redan skådat:
Den gryningen en högre dag bebådat;
Allt, hvad jag skönast äger, ger jag dig,
Om du med kärlek blott belönar mig.
Ett praktfullt tempel här, som mig behagar,
Jag äger, re’n från din Periclis dagar,
Ett härligt Diktens och Musikens hem,
Och Mimer, som ej slafviskt efterapa
De bilder mina älsklingsskalder skapa,
Men underbart förvandla sig i dem.
Och Han, som förer scenens blomsterspira,
Med kraft och ordning Skådebanan styr,
Och ingen möda for dess lyftning skyr,
Som van, att smakfullt konstens kransar vira,
Vid blommans granskning icke spörja lär,
Hvarfrån hon kommer, men hur skön hon är:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
