Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!**»–––––––––––––––––––––––––
Men för de rika och de starka själar,
När glöden slocknar uti hjertats ugn,
Är döden blott en hädangång till lugn9
Ett ord, som deras lefnad skall förklara,
Och gatans natt med morgonrodnad svara.
Se TVallens tem — Han står som lifvets ek,
Och trotsar åskor, trotsar stormens lek;
Men när de komma, ödets timmermänner,
Och börja hugga, och hans blick dem känner, —
Månn’ han då drar sitt svärd och strider? — Nej!
Den väldiga gestalten rör sig ej.
Han stilla står — han faller och han tiger,
Och anden som en blixt åt höjden stiger,
v Att se*n historiens starka thordon må
Med hans bedrifter rundt kring verlden gå* —.
Af Julias och Romeos olycksöden
* Upplösningen är mest på sötma rik;
Ett himmelskt slut-adagio spelar döden
Till deras kärleks tjusande musik.
Hon vigs vid hans och Han vid hennes hjerta,
Och Grafkapellet blir en bröllopssal:
Den enda, som der dör, är deras smärta,
Blott hon förgifs ur kärlekens pokal.
Minuters qval en evighet betalar:
Som en duett af trogna näktergalar
I myrtenlunden vid Sorrentos hamn»
För efterverlden klinga deras namn. —
Se Hamlet— Han, som vandrar, blek som månen,
I nattens svarta moln till högtidsskrud,
Emellan fadrens skugga och sin brud,
Nu Öm som maken, hämndfull nu som sonen» <
–––––––––––––––––––––––––-—w
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
