Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förgäfves ej mitt rörda hjerta svider,
Och ej förgäfves jag din död begrät.
Det släckta hoppet och det tända minnet» —
De fordra offer utaf ungdomssinnet.
En gång jag kom till diktens rosenängar,
En munter gosse ur min barndoms land;
Jag gick så fri bland gyllne blomstersängar
Med krans kring hjessan, lyran i min hand.
Jag knäppte stundom på dess klara strängar,
Och själens längtan tände kindens brand.
Den unga rosen kysste jag förtroligt:
Allt var så herrligt, tyckte jag, och roligt.
Jag sjöng och gladdes i de ljufva trakter,
Och bröt mig mången fager rosenknopp,
Vid hvarje stängel stodo englar vakter
I liljeskrud och leende i hopp;
Och dessa goda, oskuldsfulla makter
Ej störde mig uti mitt sälla lopp.
De kunde älska blott och blommor gifva: —
»O!» ropte jag »hos eder vill jag blifva.»
Dock längre fram en inre drift mig förde,
Och mot en herrlig palmlund bar min gång.
En ljuflig strängaklang derur jag hörde,
Och ljudet af en gammal hjeltesång.
De kända tonerna mitt hjerta rörde,
-Jag tyckte att jag hört dem mången gång.
Och länge stod jag utaf vördnad bunden,
Förrän jag ingick i den helga lunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
