Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–––––––––––––––––––––––––––––
»Dig, unga gosse, gyllne lyran räckes,
»En herrlig blomsterväg dig förestår.*
»Och då mitt hufvud uti jorden hvilar,
»Ditt nya namn på ryktets vingar ilar.»
<•’ Så slöt han mig intill sitt bröst, och rörde
Välsignande mitt hufvud med sin-hand;
Och sedan kärleksfull omkring mig förde
I diktens sköna, underliga land.
Så många läror af hans mun jag hörde,
Söm i mitt hjerta närde sångens brand*
Och ofta gick jag att den gamle råka:
Det var så ljufligt att med honom språka.
Och nar jag plåckat någon älsklingsblomma
På vandringen i sångens rosenlund,
Det var min fröjd att till hans möte komma
Och höra hjertligt bifall af hans mund;
Men voro också mina händer tomma,
På njutning rik blef dock vår samtalsstund*
Då jag köm hem var sol’n i hafvefc skriden,
Förrän jag märkt att dagen var förliden.
En dag han tyst sitt öga sammanlade,
Liksom till bön sitt hufvud böjde ner:
Då gick han hän att Irvila, som han sade,
Och lyrans toner hördes icke mer.
Sin önskan då den gode vunnit hade,
Och nu han sångens urbild högre ser;
Men mig, men mig, vill saknaden betunga,
Och på hans graf får jag min klagan sjunga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
