Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu länder dig till visdom, att mitt lif,
En del af lifvet nemligen, förflutit,
Ej på en vägg fri blott, men vägfri bana:
På liafvets fält, på Hjelmarns Öppna fält,
Som liknar mest af allt pliilosophien,
Der hvarje tänkare en väg sig plöjer,
En ny och härlig väg; men vsom dock flyter
Ihop igen, när plöjaren är borta,
Att den, som efterföljer, ser väl ytan
Stå spegelklar och djup och blå och ren,
Men ingen väg deri, som säkert leder
Till mensklighetens oupphunna mål.
Ej såsom Philosoph, som Viking blott,
Och kanske såsom>Skald, har jag styrt ut
På Hjelmarns vågor, och ej lugnet sökt,
Men gynnsam vind, och ofta stormar funnit.
(Jag tror, det var) den tjuguåttonde
I Caesars månad, lade sakta till
Vid bryggan liär en vimpelsirad snäcka,
I hvilken fyra lijeltcämnen suto:
A, S, M, W, så voro deras namn.
M sade: »Fort, stig i, ty vinden bjuder
»Till lustig färd på hafvet.» Jag såg ut
At rymden: den var barsk, ocli hvita gäss
Af stormen skapade, i väldig gjhngning,
Kringjagade hvarannan utan ända.
»För denna vind till målet?» var min fråga —
»För den till Engelbrechts’ berömda holme?» —
»Sen ut och lären att den vidrig är,
est*––––––––––––––––––––––––––––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
