Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S
»Och att vi förr till hafvets botten segla
»Än dit vår önskan leder» iriföll en,
Som, van att styret fora, visste väl
Hvad menskan tål och hvad som Necken tål,
Och hette P — (betyder Palinurus).
Förgäfves växlades der ord med ord;
För hvarje Bancodaler af reson,
Fick man igen femhund ras juttisex
Små blanka runstycken af sjömanseder.
Och mängden gÖr’et: mängden här, som ofta,
Vann fältet. Jag (och Palinurus äfven)
Klef in i båten, varligt och försigtigt,
For att ej trampa sönder allt det glas,
Som, fullt af lifsens droppar, stod på botten.
Brun, fraggig porter, vin, så skönt och läckert,
Att flaskan rodnade, då hon berördes
Utaf dess saftiga och friska läppar, —
De lågo re’n tillreds, i rustning klädda,
Som små rekryter, ett beväringsmanskap,
En garnizon i hj el temodets fästning.
Man lade ut — och stormen bredde ut
Sitt vingepar, och fläktade förfärligt.
Så spändt, som engelns kind på predikstolen
I Ripsa kyrka, stod vårt bleka segel,
Och böljorna* som ormar räckte upp
Mångt bistert gap och lade sina halsar
Begärligt öfver bord, och slickadem
På våra händer och, i trötts af motstånd,
Med långa, liala kroppar slunko in.
Rex Pergamenus Euinenes, (i verlden,) A
;—–––––––––––––––––––––––––––
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
