Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ite*–––––––––––––––––––––––––––––––ws*®
§
Ej hade mer besvär att ösa ut
De ormar Hannibal, i stridens larm,
Lät slunga in uti hans skepp och skutor,
Än A. och jag uti vår jemna kamp
Med alla snikna vattendrakars ringlar.
Dock fördes snäckan framåt mellan klippor,
Och gungade förbi de gröna uddar,
Der träden häfde sig och träden skälfde,
Och löfven darrade för vindens gissel.
Snart rann en ström af drufvomust. Vi tömde
Friskt under sång och glam de fyllda glasen,
Och hjeltemodets ståtliga castell,
Der re’n den gamla garnizon var nära
Att utaf törst och svält capitulera,
Af denna ljufliga förstärkning stärkt,
Upphöjde åter segrens sänkta fana.
I sju, måhända åtta, mödans timmar
Drefs re’n vår snäcka fram för vind och våg.
Då, se, till höger syns ett åldrigt slott,
Hvitmenadt af en ny och liten tid,
Som likväl menar väl med allt det gamla.
Det är Göksholm — Göksholm! Omkring den tafla,
Som snillrik här naturen målat ut
Med sköna, rena färger, sveper minnet
Ett dystert moln. Måns Bengtsson Natt och Dag,
Så lömsk som Natten, då hon dräper Dagen,
Steg här om bord som skälm och kom igen
Att lägga här i land, som hvars mans niding.
1 f
^ ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
