Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S*~–––––––––––––;–––––––––––––––-
p En skälmsk gudinna finns, som heter Löje;
Qvick son» en löja, men med vingar prydd,
Hon fladdrar jemt, när något lustigt händer,
Och kittlar listigt menskorna på munnen,
Att de må skratta flinkt åt det som sker.
Nu var visst händelsen bedröflig: men
Gudinnan Löje, som så stilla somnat
I en svärdslilja i ett ljufligt’ lä,
När natten började sin gång kring verlden,
Fick på sin näsa någon liten droppe
Af de yrvakna vågor, som ur Hjelmarn
Upprusade vid. Vattumannens fall.
Vips flög hon opp, och, fruktande måhända
Att hon forsofvit någon lustighet,
I oträngt mål sin yra dans begynte
Kring alla läppar, som i båten funnos,
Så att de skrattade af hjertans grund.
Lugn satt bakut den vise Palinurus
Och vred och vred sitt roder, men forgäfves,
Och log, som andra, men med måtta dock;
Ty måttlig är den vise Palinurus.
Jag stod med möda qvar på slipprig botten,
Och som en galning häfde mig af fröjd,
Och trampade emellanåt Sprtvifladt
Den trogna pudelns ludna, våta fotter.
S. kafvade med årorna och tänkte
Kanske med saknad, men med glädtig min,
På Lago maggiore och dernäst
På den förtjusande Isola bella.
i A. höll en pipa i den ena handen
-t**»
i
$
KW»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
