Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^
Men aldrig än i tiden någon dödlig
Kant hälften af den fröjd, som ««, just nu
Bestormar mig med omotståndlig makt.
Ack J hvarför vräken J ej ner i djupet
Af bara glädje? Ha’n J någon gnista
Af ert förnuft igen? O! sägen mig!
Hvarför J re’n ej ären splitter galna?»
Vid dessa ord han svängde sig en bit
Mot himlen upp — men det var långt dit upp —
Och vännen föll, af vin och glädje rörd,
Som billigt var, på aktern ned i aktern.
VI andra kloka, som i sjelfva verket
Dock voro dummare än han — (hoc est:
Han var, om konung Salomo ej ljuger,
Den klokaste och visaste af alla: *)
Vi logo så förnämt åt mannens joller,
’ Och riktade en trägen spej arblick
Mot himlens vestra rand, ditåt vi styrde.
Och si — vi sågo der en kolsvart vägg
Af moln, så tät, som om den huggen varit
Ur Plutos förmak i Tartarens djup.
Den steg och steg allt högre upp på himlen
Och höljde mer och mer utaf den blå
Och ljusa taflan, der de bleka stjernor
I sparsamt tal och sömnig fägring suto.
Men molnet kom ej ensamt. Zephyr sjelf,
Ej den poetiska och lätta Silfen
Med doft på vingen och med rosenläpp,
Men jettestor och gammal, tungt bevingad
I *) Att rara tokig för rolighets skull, det är att rara klok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
