Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och med Siberiskt fårskinn kring sin våta
Och vida kappa — nordanvindens bror
Kom susande och brusande derjemte,
Och när han kom, uppslukade han strax
Den milda östanvind, som skickligt langat
Yår farkost ut på öppna fjärden re’n.
Som sagdt — vår östanvind han flux åt opp,
Och stinn af eget och sin broders väder,
Han flåsade med öppet gap emot oss,
Dref böljorna tillbaka mot vår stäf,
Slog segelstången hastigt öfver bord,
Gick dånande igenom strandens granar,
Och pep i vassen, häfde molnet fram —
Och tog sig så en stark motion på maten.
Forgäfves hoppet hviskade sin tröst
I våra öron: »Snart går stormen öfver:
Snart ilar molnet bort och månens klot
Belyser snart igen den klara vågen» —
Allt högre drog sig molnrideaun på hvalfvet
Och mörkrets jättekorp slog ut sin vinge
Kring haf och land. Ifrån dess stjert föll ner
I strida tårar ett olympiskt regn,
Som svalkade ,vår heta sjömansifver,
Och sänkte ned från kokningspunktens höjd
Till nära 0 „
Qvicksilfret i vår glädjes thermometer.
Tyst det på hafvet blef. Nu vinden teg,
Ej fåglars cjvitter hördes mer från stranden,
Blott fulla, feta droppar, när de föllo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
