Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förkylde fröjden, och gaf lif åt blomman,
Som stilla stod på sina faders strand,
Och, nästan stekt af dagens gyllne brand,
Af himlens tårar väntade sin lisa.
Hvarthän i natten? Ej vid dagens ljus
Har hafvet någon väg. När mörkret kommer,
Och menskan sitter i en bräcklig båt
Med himlens afgrund ofvanför sitt hufvud
Och djupets afgrund under sina fötter —
Ett yrfa är hon då, och intet mer.
Förbistringens, oredans element
Är mörkret i naturen och i lifvet:
Och vår förbistring icke mindre blef
Än deras, som uppbyggde Babels tom:
Quod in colloquio sit demonstrand um.
Nu kan hvar menska se, att här är mörkt,
Förtvifladt mörkt; ty så naturen fogat,
Att menskans lilla, klara ögonsten
Ej ser i mörkret, men dock mörkret ser.
Alltså jag ser, att här är mörkt, go’ vänner!
Men himmel, strand och bölja ser jag ej.
Insvepte nejdens landskap i sitt flor,
5.
M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
