Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De trinda tårar, som i ymnighet
Den pittoreska rofvarsharan blötte.
Re’n båten drogs i land och vid en slokig
Och tårfull pil bland vassens spjälor bands:
Och pudeln, gäspande och trött af färden,
Klef helt försigtigt ned ur båt i sjö —
Och utur sjö i land, så lätt som fågeln.
Och röfrarne, som jagat nattens häxor
Ifrån sin trolldomskittel, ofortöfvadt
Sig lägrade kring eldens högqvarter,
Hvar i sin egen attitude, förstås,
Hvar med sin egen min — förstås desslikes
—-Och tåligt der förbidande sitt öde.
Men M. — det har jag glömt —* högtidligt sporde
De flyende på följande maner:
»Finns någon by i detta grannskap?» Tyst
Var svaret som han fick: det hördes icke —
»Finns någon lada ej?» — Och med sitt »iVc/»
Ett håligt svultet echo svarte hest
Den frågande corsarens hesa stämma:
Dock visste man,ej visst, om rösten var
En häxas eller jungfru echos. Nog!
Man blef ej klokare än förr man varit.
Och regnet sqvalade och vakan söng,
I kapp med skogens uggla, fula visor,
Och hunden morrade, och truppens ögon
Af vederqvickta eldens qvicka strålar
Till sömn och hvila kittlades förbannadt.
Men sofva duger ej i farans stund:
Ty satte vi oss upp kring offerflamman,
Och praeses, M., den värsta af corsarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
