Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g**»–––––––––––––––––––––––––––––––-■**$
P Och det blef mörkt i öga och i hjerna;
Ty genom Ögat går den stora vägen,
Yia triumphans, via Appia,
Till själens ljuspalats, som Hjema namnes:
Och när ej ljusets stolta legioner,
De klara strålarna, som sändebud
Emellan verldens rymd och själens thron
Få vandra fritt och lysa, triumfera,
När porten slutes, blifver vägen mörk,
Och ljuspalatset ock sin glans förlorar.
Ty ljus och glans och fröjd inströmma ju
Från universum i ett dödligt hufvud,
Och bilderna af Gud uti naturen,
De bilda själen till en bild af Gud,
Och skapelsens oändligt rika strålar,
Som bryta sig i menskans öppna öga,
Blott penslar äro, hvarmed Summum Numen
Gudomligt sköna landskapstaflor målar
I djupet af en öppen menskosjäl.
Kort sagdt: — Vid foten af en lummig gran
Insomnade den helga eldens prester,
Och Palinurus sjelf, liksom hos Maro,
Oss föregick med muntrande exempel.
»Men Ego sof ej stort. Mot granens stam
»Han lutad satt och slumrade, men såg
»Igenom Freyers tårar utåt hafvet,
»Som grått och ludet hängde hop med himlen.
»En enslig Skräfva uppå långa vingar,
»Flög surrande förbi,-och läderlappen,
»Som tätt vid vattenytan höll sin jagt,
»Och nöp så mången långskenbenad harkrank,
»Kring hvita, slappa Seglet uti cirklar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
