Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En Konung i Sverge han flyr icke gerna,
Står stilla i spetsen som himmelens stjerna,
Och lyser och strider för hela sin här;
Ty håller ock Sverge sin Konung kär.
Men är han allen i förvillande skogen,
Och svärdet är brustet och hästen är trogen,
Och fienden efter i hamn och häl,
Då rider han undan. Deri gör han väl.
Den mordiska hopen med glimmande spetsar
Re’n drager sitt notvarp i tätaste kretsar,
Och ropar: »rid undan till hafsuddens kant;
»Vi taga dig väl uppå klippans brant.»
På klippan är Kungen, och hafvet inunder,
Och bakom är döden och trummornas dunder.
Han hör hur hon nalkas, den brusande jagt,
Guldsporren han frestar med väldig makt.
Men gångaren reser sig — djupet förskräcker —
Så rak som en karl, och sitt betsel han bräcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
