Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p Far lätt och fri med ljus utöfver jorden, P
Och gläder allt och gläder sig åt allt.
Hans lif är kort. En Phoenix är hans bild.
Ty när, lik Phoenix, han har lefvat ut
Sin stund, mer värd än vanlighetens sekler,
Så dör han ej, men han går opp i lågor.
Han genomglödgas af tyrannen Solen,
Hans vingar blifva eld och hvar han flyger,
Kringspridas heta flammor. Menskligheten
Drar sig i skuggan, fruktar för hans brand,
Och flämtar matt och kallar honom Middag.
Men liksom askan lägger sig på glöden,
När lågan re’n är borta, och man undrar
Hvart hon tog vägen, likså lägger sig
Snart mellan solens brand och menskans Öga
En dimm-gardin. Man ser en skymt ännu
Af hennes glans, som rodnar mer och mer.
Det högsta ljus är hvitt som diamanten;
Ju svagare det är, dess mera rödt.
Nu qvicknar menskligheten åter vid,
Och rör sig litet i den milda svalkan,
Och dina berg och dina träd, Natur!
När solen mer ej menskans hufvud når,
Få gyllne slöjor, eller purpurmantlar.
De dödlige, som mötande hvarann,
Gå af och till, de helsa nu: God afton!
Snart är ej skymning mer. Nu kommer mörker,
Och jorden, utan ljus och utan värme,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
