Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
: ––––––––––––––––––––––––
IV.
Ringerikes Portar•
Morgonen, klädd i purpur ocli guld, ur porten i öster
Började re’n sin härliga gång på ljusblåa himlen.
Solen syntes ej an, men skickade vänliga strålar
Ut öfver vänliga jordens krets. Med klappande hjerta,
Fullt af den väntade njutningens hopp, jag vandrade
långsamt
Fram öfver ödsliga heden. En hed är menniskolifvet,
Der hvart än ögat ser, ett berg sig reser i vägen;
Men hvar gång vi bestigit ett berg med härdande möda,
öppnas ifrån dess spets en syn i ett blomstrande Eden,
Yattnadt af sorlande floder, och skiiggadt af hviskande
palmer.
Alltid ett berg är gränsen emellan heden och Eden»
Yägen dit neder är lätt och ljuf från spetsen af klippan.
Re’n jag står på en höjd i gapet af remnade fjellet,
Vågar ej lyfta mitt öga opp, af fruktan att stjäla
Bort en del af min njjitning förut, och rifva i stycken
Skaparens eviga tafla. Men nu ledsagaren sade :
»Vandrare! skåda omkring dig, och se. Du är der du
ville;
»Ringeriket är nedanför. Du står i dess portar.»
Och jag lyfte mitt öga opp. Jag såg, när det lyftes,
–––––––-=––––––––––––––––––- -y&Å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
