- Project Runeberg -  Samlade dikter / Del 1 /
249

(1839-1841) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

$*4»’–––––––––––––––––––––––––––––- T**#®

Ringeriket ej blott, men ett himmelrike på jorden. f5
Tyrifj orden, så lugn ocb blå som Nornornas källa,

Dimmlös låg, af naturen beredd till en glänsande spegel
För den ur morgonrådnadens famn uppstigande solen.
Grönskande öar ocb uddar i mängd betäckte dess yta,
(Blomsterkorgar, som ångade doft till drottningens möte).

Hvit som en svan, som stigit ur sjön och lagt sig i gräset,
Blickande upp mot himmelens hvalf, låg kyrkan i dalen,
Mildt beskuggad af björkarnas krans. Till höger hon

syntes,

Christendomens heliga bild och kärlekens tempel.

Men till venster, på skogrik ö , i dystrare skugga,
Lemningen syns af en murad graf, och ofvan ett kummel,
öfverst en tallkrÖnt klippa med ärr af åldrarnas runor.
Halldan Svartes är ön, ocb hans den vördade grafven,
Hedendomens grusade bild och Mandomens tempel.

Längre bort stå kedjor af berg, den lyckliga verldens
Skyddande gränser, och sist en rad af vördiga fjellar,
Hvita af ren och glänsande snö , som åldrige Yise,

Satte till vakt och värn omkring en blomstrande ungdom,
Eller en vintergata omkring en sommarens lustgård.

Men när den himmelska solen gick upp och kastade

strålar,

Liksom ett gyllne, välsignadt regn, kring lägre naturen,

Och en enda af dem, som ej försmådde det ringa,

Speglade sig i mitt ögas blyga och rinnande tårar —

O då blefvo också de gamla, snöiga bergen

Likasom barn på nytt; de silfverfargade håren

Bytte de ut, vid solens sken, mot gyllene lockar,

Allt var en enda sång, hvars toner, smälta tillsamman,

Knappt af örat hördes, men djupt forstodos af hjertat.

Allt var en dikt, och verkligt ändå. Den skådande yngling

& £
$#***–––––––––––––––––––––––––––––

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:44:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nkasamdikt/1/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free