Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
Men skönt, ett kors på Lundagårdens tempel,
Oeli på Landskronas murar syntes vakten
Gå af och an med blixtrande gevär.
Blå, utan moln, låg himlen hvälfd kring jorden,
Och millioner stjernor prydde hvalfvet,
Och millioner stjemors återsken,
Som silfverfiskar, glittrade och summo
I stilla, hvälfda vågor utan vindar,
Uti det spegelklara Öresund.
Mén klarast månen isken. Som menskans Öga
I stunden före dödens klarast glänser,
Så äfven han. Han skulle snart förmörkas.
Och att betrakta nu hans öfvergång
Från högsta ljus till högsta mörker, stodo
De stjernförfarne i sin höga borg.
Och Tycho Brahe tog sin tub i handen,
Och hvilande uppå en enkel bädd,
Emot hvars sköt han ej på trenne nätter
Sitt hufvtid lutat — fäste han sin blick
På månens glob, och såg bur mörkrets härar
Inkräktade allt mer utaf dess yta:
Han märkte tiden, märkte skuggans form,
Som öfver spetsarna af månens berg
Och uti sänkningen af månens dalar,
Sköt ftam och främ — till dess ej mer en rand.
Af ljus blef q var. Nu blef det mörkt på himlen,
Och mörkt pä jorden: nu för Tychos blick
Ett dunkelt och chaotiskt hvimmel röjdes:
Hans öga, icke mer af ljuset lifvadt,
Slöts till, och tuben föll utur hans hand,
Och han uti en stilla slummers armar.
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
