Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f
»
Då tycktes honom att han uppåt fördes
På ljusa vingar, mellan tvenne englar,
Som hette Tanie och som hette Kämlcu
Ju högre upp han kom, dess mera ljust
Han fick, men äfven svårare att andas.
Men när de tvenne englarna till slut
Försvunno, och han fann sig helt allena
På en förskräcklig höjd, och såg omkring sig
Elt härligt verldssystem, som stilla stod,
Han häpnade af glädje och af fasa.
En röst till honom ropade: »Se upp,
»Du stjernors spejare, du jordens stoft
»Och himlens vise! Verldssystemet väntar:
»Sätt det i gång; du känner ju dess lagar.»
Då sade Tycho : »Sol! begynn din gång
»Kring jorden i en klar och afmätt cirkel.
»Du Måne ! rör dig i en mindre ring
»Kring samma jord: Planeter, rören eder
»I stora cirklar omkring sol och jord;
»Jag är er herre; jag befaller eder.»
Men allt stod stilla: ingen enda stjerna,
Ej en atom förändrade sitt läge:
Och solen, skön, men hetare än elden,
Göt ut ett gyllne haf af blanka strålar;
I hvar sekund, som verldssystemet stod,
Hvar stråle mördade en verld af verldar.
Förskräckt den store Astronomen såg
Sin vanmakt och den rysliga förstöring,
Som var hans vanmakts verk. Hans hjerta brann
Af qval öch fruktan, blygsel och af ånger.
* ––––––––––––––––––––––––––––––––
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
