Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
¥
En sång af englarna i rymden hördes,
Och alla himmelskropparne begynte
En skön, harmonisk gång kring solens glo]>:
Och allt försvann.
När nu den drömmande slog upp sitt öga,
Kom solen tågande ur österns port,
Och fåglar qvittrade i mullbärsträden,
Och hvita segel glänste uti sundet,
Af morgonvinden fyllda. Tycho Brahe
Stod hastigt upp: sitt anlet han betäckte,
Och tänkte djupt på verldarna ocb solen;
Men vid lärjungarna, som honom tjente,
Han denna dag ej talade ett ord.
När sedan ofta han, i milda samtal,
Förklarade för dem naturens under,
Och dem invigde i sin visdoms djup,
Han sade alltid: »Tron ej blott på mig:
»Jag är ej mästare: jag kan bedragas;
»Men pröfven sjelfve: pröfven eder sjelfva:
»Och den af eder alla ypperst är,
»Som minst af allt sin egen klokhet älskar,
»Men älskar Ljus ocb Sanning öfver allt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
