Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
¥
_ •**
För hvarje gång som en planet försmälte,
Och hvarje gång en månes kula sprang
Med återkastadt dån kring gränslös rymd,
Han led en duhhel död. -— Nu föll en stråle
Till jorden ned, men långsamt. —
Stjeraetydara
Sönk ned på knä och bad: »Naturens Herre!
»Barmhertighet! O, jag är intet — intet —
»Barmhertighet för verldarna i rymden!
»Barmhertighet för jorden och för mig.»
Då slöt sig en regnbåge omkring solen,
Och i dess strålar gingo upp och neder
Snöhvita englar vänligt hand i hand.
Men utur solens medelpunkt blef synlig
Eu ljus gestalt, till bilden lik en yngling,
I fägring skönare än hvad Johannes
Som skönast känt och allt hvad Plato tänkt.
Till Stjerneskådarn, som med. böjda knän
Afbidade sin sista dom och verldens,
Med himmelsk stämma talade han så:
»Befall ej solen gå: hon vandrar ej
»Omkring ett stoft, ett solgrand såsom jorden.
»Ej Sanningens och Ljusets höga sol
»Kring dina tankars medelpunkt sig vrider:
»Men, om du vis vill varda, menska! låt
»Ditt tanksystem kring sanningen sig hvälfva,
»Som verldarna omkring naturens sol,
»Till dess en gång de blifva ett med henne,
»Och allt blir Ljus och Frid.»
Yid dessa ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
