Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock förrän Wasasolen afsked tagor,
I ungdomsprakt innu bon skådas får.
Hon glänser klart, då hon mot Tester drager,
Och tycks gå upp just når hon nedsrgår.
Det knyts af hjeltehand en yppig lager
Kring sista Wasakungens silfverhår.
Förrän hans Ögon sig i döden lycka,
En duhbel krona syns hans tinning smycka.
Nyss stod en Prins, som jorden fick af Slåder,
Vid Konung Enzios enkla sarkofag». —
Af Minnets skörd sin unga kraft han föder,
Och Hoppet blomma» I hans anletsdrag.
Fast Wasars sol ej mer på himlen glöder,
Han är vår morgon till en bättre dag.
—-När aftonstjernan öfver vården blänkte,
På Stjernorna, som nedergått, han tänkte.
Men Minnet är ej nog. Dess stämma klagar,
Om hon ej blandas far med Hoppets ljud.
Dd tänkte, Prins! ock på vår framtids dagar:
Och när Du snart, bredvid din sköna Brud,
Svor trohetseden, nppå Ljusets lagar,
Och eden, med vår bön, bars upp till Gud:
Då smälte, vid den klara bröllopsflamman,
Vårt Fordom och Tillkommande tillsamman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
