Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En krona af juveler, rikt hans hår
Kring s*kuldrorna i gyllne lockar rinner,
Ja! ned till perlbesatta gördeln när,
Som förr hans syster Violante virat: —
Så var Bolognas högtidsoffer siradt.
f
Och utan svärd. Det bärs af andras händer,
Men purpradt än af Rolognesiskt blod;
Och ofta dit en yppig blick han sänder
Med barnslig saknad och med manligt mod.
Och vill du om hans kinders fägring fråga,
Tänk dig i en albasteruma stängd
Bland mossroskransar en eterisk låga.
Som hennes glans, med rosornas bemängd,
Allt skönt och blygt och oskuldsfullt förbinder:
Så fargen var på unga Enzios kinder.
•
Och hvart han blickar, och hvar helst han tågar,
Beundran skördar han, sin motgångs lön.
Af bifall hvarje ynglings hjerta lågar,
Och tärnan hviskar: »Ack! hur ung, hur skön!»
Förgäfves Segraren Ugone träder
Högtidligt fram. Man märker knappt en gång
Hans höga later och hans purpurkläder,
Och Lambertazzi till ett ystert språng
Förgäfves ridderligt sin häst regerar: —
Den öfvervunne ensam triumferar.
Och alla blommor, som från fönstren falla
Ur mången liljehvit och blygsam hand,
De mena Enzio, Enzio, alla, alla,
^ Fastän de råka Segraren ibland.
n ..... ................................
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
