Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!***-
Men se — ifrån ett öppet fönstergaller,
Som rosor smycka och som Grazier byggt,
En lagerkrans i stilla sväfning faller,
Och alla undra, hvart han styr sin flygt.
Till Konung Enzios hjelm han ned sig svingar,
Och hänger doftande på Ömens vingar.
Då blickar Enzio upp. Hans ögon skåda
Den skönsta Skönhet de i lifvet sett:
Bolognas perla, ynglingarnas våda,
Som kärlek skördat blott, men aldrig gett.
Men när hon ser, att hon är sedd, hon döljer
I slöjans snöflor kindens friska brand.
Med mörka lockars sky hon barmen höljer;
Mén ofvan skyn, i trots af alla band,
Två stora, svarta ögon nederstråla: —
Och det var Lydia Viadagola.
En blick två hjertan till en låga tände:
Hon fick hans eld, han hennes fick igen.
Han kransens ljufva tyngd på hjelmen kände:
Han rör sig knappt; han räds att falla den.
Ej mer han nu vill se: han ögat sluter
Kring Lydias bild, som målade sig der.
Allena den han minnes, ser och njuter:
Och när triumfen redan slutad är,
Och för Senaten segrens örn sig sänker,
Han än på henne och på kransen tänker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
