Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mild var din död, o Fader! — Stilla löstes
Vid Manfreds bröst, ocb ej i Enzios armar,
Din stora själ utur sin fallna hydda,
Som gaf tillkänna än i sin ruin,
Att hon en härlig Kejsarboning varit.
Din ande, van att handla sjelf på jorden,
Af sina storverk sist herculiskt trött,
Vid lifvets lek och tidens jemmer ledsen,
Stod upp och gick — och döden kom för sent:
Han fick ej mer än sluta till ditt öga.
Din hädangång din sista handling var;
Den är det sista lidandet för andra:
Så blir den ock för Enzio en gång.
Du hade mycket segrat, mycket vunnit,
I ljusets tjenst, och hvarje din förlust
Blef genom strålen af din andes kraft
En vinst for sanningen och menskligheten.
Det enda Hopp, som bittert dig besvek,
Var Enzio. Enzio stal ifrån din panna
Ett lagerblad. Han fällde det i striden,
Och i sin flykt Bologna tog det upp, ’
Och prydde sig dermed, och söng om seger.
Se, denna tanke är min enda boja;
Ty kroppens boja gör mig mera fri, •
Och fängelset är mig en ljusets skola,
En Platos Skola, i hvars pelarhvalf
Hvar timme är en republik af tankar,
Och hvarje tanke en odödlighet.
Af hvar minut jag mera lärt härinne
Än af de tjugu hela år tillsamman,
Dem jag på glädjens rosor dansat bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
