Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Himmel! livad tjusande taflor du rullar
Ut för mitt öga! Jag tror dem så väl.
Hogt öfver Napolis doftande kullar,
Lyftad af aningen, sväfvar min själ.
Hören mig, lunder! der fåglarna qyittra,
Hör mig, Vesuv! — I er saknade verld
Snart skola ljuden af Enzios cittra
Täfla med klangen af Enzios svärd.
Lydia! följ mig! O säg, att du tager
Enzios brinnande offer emot.
Låt mig få lägga mitt hjerta, min lager
Och mina blomstrande land för din fot.
Kronan vi dela, som älskande makar,
Hyllas af folkets och Skaldernas röst:
Och för det fademesland, du försakar,
Här har du ett — vid din Enzios bröst.
Enzio! kunde jag din drottning blifva,
Vore Lydia född i kronors verld,
Allt, o allt jag ville öfvergifva,
Och dig följa på din äras färd.
Kejsarson och kung! Ej samma lotter
Ödet drog för dig och mig — o nej !
Rädda Enzio kan Bolognas dotter;
Bli hans maka får hon ej.
Icke kom jag att din kärlek vinna r
Enzio! den åt menskligheten göm!
Du dess Genius är, och jag en qvinna:
Äran är din drottning; Lydia glöm!
i
Lydia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
