Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så söng Torqvato Tasso, der han satt
Vid Sanct Onofrio, i klosterlunden,
Och njöt med lugn den sköna morgonstunden,
Som följde låugsamt på en cjvalfull natt*
Hans kind var fallen, men der fanns bevarad
En rodnad, tand för härligare dar,
Och själens eld, af lidandet förklarad,
1 skaldens sunkna öga glänste cjvar.
Han satt på gruset af en verld som farit,
Bland Bomas spillror invid Tiberns elf,
Liksom en dröm om hvad han fordom varit,
En skön ruin af Dikten och sig sjelf.
Inför hans blick stod Minnets bleka Tärna*
I dunkel skrud, ålfvarlig och allen;
Men i dess panna Hoppets morgonstjema
Fr am tindrade med oforgängligt sken.
Bikt var hans snille. Bikt var ock hans hjerta,
Och som Italien sjelf hans sång var skön:
Och verlden njöt hans sång, men gaf sin smärta
Och bojans tyngd åt Sångaren till lön.
Då glädjen njutes bäst, i ungdomsåren,
Af qyalen troget följdes han i spåren;
Men nu med all den tjusningskraft, hon har,
Nedsväfvar äran på sin ljusa char,
Att glorians sken omkring hans tinning sluta,
Då han ej mer förmår dess skönhet njuta.
Till en triumf, liksom i fordna dagar,
I högtidskläder Boma smyckar sig:
––––––—––––;––––––––––––– —––-Mfr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
