Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SHA1DEM8 DÖD.
Nu är det natt. Djupt ned är solen runnen,
För mörkrets spöken och dess stjemor rädd.
Den unga Skald, med dödens kyss på munnen,
I helig tystnad blundar på sin bädd.
Han bidar tåligt, snart är kransen vunnen,
Han är i grafvens brudgum-skjorta klädd.
Ett snöhvitt ljus står vakt invid hans läger,
Som flammar klart, och nattens timmar säger.
In trädde i förklaringshyddan sakta
De få beståndande i lust och nöd,
De satte sig, att än en gång betrakta
Sin mästarbroders anlet, för håns död.
De voro vane, att så noga akta
På hvad han söng och talade och böd.
Nu ville de hans sista ord förvara,
Att dem till tröst i lifvets qväll bevara.
»J lefvande! jag frågar: livad är lifvet?»
Så skalden: tyst var brödernas förbund.
Det var ej sorgens barn att lösa gifvet;
Hvad iagen löst på hela jordens rund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
