Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«5W^–––––––––––––––––––––––––-
För helga Capuciner-Orden
Det rätta högkvarteret är.
Han stod i brun och blytung kåpa,
Med hvarje tråd så sträf, som hö,
Och utur den, så hvit som snö,
En fot stack fram. — All verldens såpa
Kan icke två en Capucin,
Som grånat i sitt kall; »Ju större svin,
Dess större helgon.1» så är Ordensregeln; —
Men Broder Placido var ung,
Och när hans helga smuts blef alltför tung,
Han tog ett hemligt råd af spegeln,
Densamma, som Narciss i fordna dar
Rådfrågade, och fick orakelsvar:
En källa, gjord till spegel af naturen;
Ty annan fanns ej inom klostermuren.
Ett breviarium, prydligt skrifvet,
Han bar i hand, ett rep om lifvet,
Med radband, der dock kulorna ännu
Ej lupo lätt. Se’n han tonsuren vunnit,
Den unga brödren icke hunnit,
Fastän en klosterdag är lång som sju,
Likt San Francescos äldre söner,
Polera dem med millioner böner.
Så Placido var rustad. Men bredvid
En ljuslett åsna stod och hufvud hängde,
Och blundade, men stundom blängde
At några tistlar, som i ostörd frid
Florerade på gården. Asnan hade
-k
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
