Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
Yerldar nog för honom öppna finnas —
Han eröfrar dem med snillets svärd
—-Men det land, der först han lärde minnas,
O! han hör uti dess stilla dalar
Hur med himmelsk stämma mången gång
Som en engel barndomsminnet talar,
Och dess klara echo blir hans sång.
På naturen ser han som en broder:
Träd och klippa, blomma, haf och elf
Åro alla barn af samma moder,
Samma fader som han sjelf.
Liksom vinden doftet med sig bringar
Af de blommor han beröra fick,
Så förråder sången, när han klingar,
Den natur, utur hvars famn han gick.
Hos Firdusi fantasien bränner,
Grann som Persiens sommar, varm som den,
Och i Tassos stanzer lätt man känner
Ett Italien igen.
Men om inga landskapstaflor glimma
I sin blomsterskrud för Skaldens syn,
Om han bor bland fjellar, höljd i dimma,
Och är blixtens granne invid skyn:
Fädrens stora hj el tebragder nära
I hans själ en vår, som ej förgås.
Djerft han sjunger fordna dagars ära,
Och af stormen harpan slås.
Är hans hjertas enda verld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
