Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
––––––––––––––––––––––––––––––-*qn>
$
Ossian! så på Morvens ättekullar J
Lefde du— och lefver der ännu.
Åskan skakar bergen, der hon rullar,
Ej så starkt, som folkets hjertan du.
Allt det skona hjeltelifvet hade
Såsom ljus i dina dikter fanns;
Men naturens dysterhet sig lade
Som ett moln omkring dess glans.
Om från hemmet Ödet Skalden jagar,
Och han flykting blir på tidens haf —
Ol då sjunger han ej mer: han klagar;
Fastän fri, han blir sin smärtas slaf.
Andra länder synas honom tomma,
Luften giftig, sjelfva solen kall,
Och hans känsla, lik en bruten blomma,
Utan frukt forvissna skall.
Skönt Ovidiua slog sin gyllne lyra
I det stolta, kejserliga Rom:
Glad han var och med en sansad yra
Lekte fram sitt snilles rikedom.
Hör Ovidius på Tomos kuster,
Landsförvist i ödslighetens dal!
Sjunga kan han endast pm förluster,
Och hans Sångmö är hans qval.
DerfÖr känner Sångens Son de tvänne
Röster väl, som ropa honom till:
»Ära fosterjorden!» »Lef för henne,
Om du efter döden lefva vill!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
