Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yäxte du liksom en planta ut,
Vattnad af de samma bittra tårar,
Dem du torkade till slut»
Der som högst sig stridens böljor hvälfde,
Var ditt anlet alltid främst att se.
Vid din röst tyrannens härar skälfde,
För ditt svärd i stoftet sönko de.
Rädda dödens spjut dig undanforo,
Ingen klinga på ditt pansar bet,
Ty din sköldeborg, din kärlek voro:
Gud och Sverges menighet.
Du var stundom hård? — Valan, det var dn:
Utaf kärlek endast var du hård.
Ej förgäfves oriflamman bar du,
Och stod vakt vid ljusets tempelgård.
Sträng mot allt, som hotade din sköna,
Nya skapelse med våld och död,
Visste du hvart ädelt verk belöna,
Mild, när så din vishet böd.
Vid din fot försåtets ormar smögo:
Lika säker dock du syntes gå.
Romas blixtar kring din krona flogo,
Slogo ned, men tände ej ändå.
Så din Ek, af trenne åskor slagen,
Prydd af ärr och med en kunglig topp,
Står ännu tid Räfsnäs, och mot dagen
Lyfter friska armar opp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
