Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med förtröstan vi till minnet säge:
Mer vi hafve än din äras lån;
I CARL JOHAN och hans Son.
Skyddad af Dess hand, i våra bygder
Som en vår, den sköna friden ler:
Må den blomstra så i milda dygder,
Att Lycksalighet till frukt den ger.
Må vi handla värdigt dem vi minnas,
Och ej rosor blott på grafvar strö,
Att en dag vi värdige befinnas,
Att for fosterlandet dö.
Om då kriget söker oss vid polen
Och vårt lugn vid minnets barm tar slut,
Blå ocli gul som himmelen och solen
Skall vår ledungsfana fladdra ut.
Sångens son får då en annan tunga,
Zephyr smeker lyran mer ej lent;
Skönt skall Nordan uti harpan sjunga,
Om förut hon stämdes rent.
Ur det lugn, som rår i Scandiens länder,
Under konsternas och diktens ljus,
Omkring verlden ut min blick jag sänder,
Lyssnar till aflägsna stormars sus.
Jag betänker mensklighetens skiften,
Genomgår dess yngsta minnens rad,
Och med hopp och fruktan läser skriften
På Historiens sista blad.
Ty vår ära och vårt hppp vi äge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
