Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
Det gudomliga är tyst som natten,
Då det mäktigast kring verlden går,
öfver tidens stora, djupa vatten
Sväfvar det, men lemnar intet spår.
När fullbordans timma sist är slagen,
Och dess verk är fylldt, framträder det
I én himmelsk skepnad, skön som dagen.
Klädd i ljus och majestät.
Och gudomlig må den känsla nämnas,
Som för land och frihet menskan fick.
Ljuft belönar hon, men, när hon hämnas,
Slår och segrar i ett ögonblick.
För dess eld, när härligast den brinner
öfver verlden ifrån pol till pol,
Jordisk storhet bleknar och försvinner,
Som en stjerna för en sol.
När nu nog den segervande vågat,
Kämpat ut och segrat mer än nog:
Då hans väldes sista mått var rågadt,
Folkens rätt sin spira återtog.
Skakadt blef det starka herrskarbandet,
Och en röst kring berg och dalar ljöd:
»Strid för Äran! Strid för Fosterlandet!
Frihet, frihet eller död!»
Segerlystna härar sågos tåga
Ut på hederns eller dödens falt,
Och det syntes som en enda låga
Alla folkens hjertan sammansmält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
